Är sådär irriterad som man kan bli ibland, helt utan anledning. Vill ta något riktigt hårt och slänga det i marken så det går sönder i tusentals bitar, sedan hoppa på dom och kasta alla bitar i golvet igen. Fin sinnesstämning
God natt
Åh så skönt det är med jättelång sovmorgon på måndagar! Man får liksom ingen chockstart på veckan utan kan ligga och slöa hela morgonen :) i och för sig kan jag inte sova mer än Max 9 tim, så jag lyckades ju vakna 3 timmar innan klockan ringde.. Så det blev en lång-dusch-och-frukost-morgon, det gillar vi! Sen fick jag övningsköra in till stationen, måste ju verkligen skaffa detdär nedrans körkortet snart.. Man är nästan som handikappad när man bor på landet, om man inte har körkort :(
Så nu sitter jag och väntar på tåget till skolan, lite lagom blåsigt är det idag, annars hade det nog varit relativt varmt, det steker nästan under skinnjackan hihi. Längtar sjukt mycket efter sommar nu, äntligen inget mer plugg! :D sen ska man ju börja jobba och försörja sig själv,men det tänker vi inte på än! Efter 12 år i skolan är man ju faktiskt värd en paus, eller hur? ;)
Nu är det iväg till skolan som gäller, kör står på schemat!
xoxo
Måste. Måste.
Måste. MÅSTE.
Varför ska det vara så mycket "DU MÅSTE GÖRA DETHÄR" hela tiden? Jag måste sova för att jag ska orka plugga som jag måste göra om jag ska kunna få ett jobb, och ett jobb måste jag ju ha för att kunna försörja mig och flytta hemifrån, och flytta hemifrån måste jag göra för att kunna skaffa familj, och familj måste jag skaffa för att vara lycklig.
Lite överdrivet kanske, men ni förstår nog ändå. Det känns som att jag precis vaknat upp och insett "Shit, jag går ut gymnasiet om några månader, vad ska jag göra?!". Jag hinner inte ens tänka att det ska bli så skönt att inte behöva plugga mer, förns min scumbag-brain kommer smygandes och rycker undan godisskålen framför näsan på mig och säger "nänä! nu ska du jobba resten av livet tills du dör istället!". Barndomsåren bara flög förbi, och nu sitter jag på tåget mot vuxenvärlden utan svar på alla mina frågor och utan ett uns lycka över att bli vuxen. Jag vill helt enkelt inte. Jag vill vara den lilla flickan igen, som kunde gömma sig på alla de minsta ställen när man lekte kurragömma, hon som aldrig brydde sig om att hon en dag skulle behöva stå på egna ben, hon som bara behövde finnas till och vara, utan några krav.
Fly into the distance
Disappear for a while
I can't know the sence of this
But we're here today feeling alive
Följ min blogg med Bloglovin
